Sitter med två favoriter och skålar för tisdagslyx, när vi plötsligt blir avbrutna. Klockan är bara strax efter 19 men jag hör hur grabbarna bakom är uppenbart överförfriskade. De söker kontakt, men förklarar snällt att jag inte är intresserad av att snacka med dom, att jag är här för att umgås med mina vänner. Märker hur de blir kränkta, hur de börjar ösa ur sig det ena glåpordet efter det andra. Äh ”låt dom hålla på” tänker jag, men när skitsnacket övergår till ”n-ordet”, ”Indier” och ”mörkingar” får jag nog. Då kan jag inte längre sitta tyst.
Skakad och med en klump i magen försöker jag ta in det som precis skedde. Det här är så långt ifrån okej.. Har vi verkligen inte kommit längre?!
Jag har aldrig varit mörkrädd, för jag har alltid vetat att monster inte finns på riktigt. Jag har aldrig varit mörkrädd, men påminns om att monster kommer i olika skepnader och undrar om jag kanske borde vara rädd för det där mörkret ändå?
Fan.