Dagens träning var ett svettigt boxningspass med Lisa och alltså dear lord var jobbigt det var, haha. Det är verkligen riktigt bra träning för hela överkroppen och dessutom för benen och inte minst för flåset. Det är härligt när man kan kombinera träning och terapi tycker jag, för visst är det något terapeutiskt över att gå på ett boxningspass ändå?!
Jag kanske inte ser lika skrämmande ut som Mike Tyson eller Rocky, men känslan av att stå där och veta att man ger allt man har i varenda slag, varenda spark.. det är helt magiskt. Svetten rinner nerför pannan, det är tungt att andas och mjölksyran knackar på hos musklerna. Det enda som existerar är jag och min motståndare, allt runtomkring försvinner. Så jag krigar, mot hjärnspökena och den där lilla rösten som säger att ”du orkar inte mer”. Jag behöver ingen boxningsring eller publikhav. Det är jag som skapar showen och istället för att vara min egen värsta fiende, så bestämmer jag mig för att vara min egen hejarklack.
Jag hoppas verkligen att Du kan känna på samma sätt. Snälla du, var inte så hård mot dig själv. Försök istället att jobba på att bli din egen bästa vän och största supporter. Du är så värd det. Puss!
