Hörrni, jag känner att det är dags för ett litet erkännande. För några år sedan blev jag helt hooked på löpning. Jag älskade känslan av ”runner’s high” och jagade konstant nya personbästa. Men jag minns så väl hur den där jakten på nya rekord till slut blev något som jag inte längre kunde upprätthålla och löparglöden som jag hade skapat började sakta men säkert att ersättas av ångest. Det gjorde att jag ställde in alla mina inplanerade lopp och jag slutade att springa.
Sedan dess har jag bara sprungit några få gånger, mest på semester och lite intervaller på löpband. Jag har försökt låtsas att jag visst gillar löpning, men innerst inne har jag bara avskytt det..
Men vet ni vad?! Nu börjar jag äntligen känna ett sug efter att få tillbaka den där härliga känslan för att springa igen och det känns så himla härligt. Därför har jag anmält mig till att springa Bellmanstafetten med jobbet i augusti. Det är en härlig sträcka på 5km och jag tänkte att det blir en bra sporre för att ge sig ut och springa.
Planen är att springa åtminstone en gång i veckan och det kanske kommer att ändras allt eftersom, men just nu är faktiskt mitt enda mål med detta att hitta tillbaka till löparglöden och löparglädjen!
SÅ med dagens fantastiska väder som motivation gav jag mig ut på en löprunda efter jobbet och vet ni vad? Det var helt fantastiskt och känslan efteråt är verkligen oslagbar! Och jag måste ju tacka naturen för det, för hur kan man inte bli lycklig om man får springa med den här utsikten?! Jag känner mig faktiskt riktigt pepp och jag hoppas att det håller i sig 🙂
