Det är verkligen få saker som kan ge samma typ av lyckorus som jag får av träning. Man skulle kunna tro att känslan efteråt bara skulle vara trötthet, men hur hårt jag än tränar så går jag alltid därifrån med mer energi än när jag kom och med ett stort fett leende på läpparna. Den känslan är liksom ganska så oslagbar 🙂
Igår efter jobbet mötte jag upp Lisa för ett boxningspass och efteråt mådde jag verkligen sådär bra. Endorfinerna sprudlade och jag kände mig hög på livet. Jag tränar aldrig som ett straff för något jag har ätit eller för att jag hatar min kropp. Nej, jag tränar för att det får mig att må bra och för att jag älskar min kropp. Det är viktigt, glöm inte bort det. Puss!
