Etikett: Sri Lanka

Jag har fått lite frågor kring surfbrädor, om vi har egna eller hur vi gör när vi är iväg och surfar. Vi har inga egna brädor, dels eftersom vi surfar så pass sällan, dels för att vi fortfarande är nybörjare. Ju mer erfaren du är desto mer avancerad bräda kan du också ha, så om vi skulle skaffa brädor nu skulle vi kanske vilja ”uppgradera” oss redan nästa gång vi ska surfa och det känns väldigt onödigt 😉

Så istället hyr eller lånar vi brädor. Vi har varit på surfsemester två gånger tidigare, i Costa Rica och Sri Lanka, och båda gångerna har vi bott på surfcamp med Lapoint. Då ingår lån av surfbräda i priset och vi har kunnat använda brädorna även mellan lektionerna.

Den här gången bor vi inte på något camp, istället bor vi på vanliga hotell och hostels. Några av boendena har haft uthyrning av surfbrädor, men vi har tyckt att det varit smidigare att hyra nere på stranden. Det är så enkelt att bara knata ner dit och välja sin bräda, då slipper vi släpa på brädorna från boendet. En annan solklar fördel är att det är så flexibelt, för när du hyr bräda så kan du byta bräda mitt i surfpasset om du t.ex. känner att du vill testa en mer avancerad bräda. Sist, men inte minst: priset. Det är superbilligt och kostar omkring 250-300 Sri Lanka Rupies per timme, vilket är ca 15 svenska kronor. Ja ni hör ju, hur billigt som helst 🙂

Solens strålar mot huden, vågornas brus och en tuktuk som tutar nånstans länge bort. Sri Lanka, landet som fångade vårt hjärta på en gång och nu är vi tillbaka här igen. För att ta det lugnt, njuta av varandras sällskap och så såklart: för att surfa! Det har gått ganska exakt ett år sedan vi stod på en bräda sist och nu är det äntligen dags igen. Jag erkänner försiktigt för Daniel att jag är lite nervös och han frågar varför. Jag skrattar till och säger att jag inte vet, men sen slår det mig att jag är ju alltid nervös innan vi kommer ner i vattnet. Nervös för att jag ska ha glömt hur man gör, att det ska gå dåligt eller att jag ska skada mig. Vi går ner till stranden där det kryllar av ställen att hyra surfbrädor på, men vi går en bit bort till ett ställe vi har hyrt på tidigare. Jag väljer en ganska stor bräda (det är enklare då), spänner fast den i ankeln och knatar ner i vattnet.

Eftersom det var ett tag sen sist så väljer vi att surfa på s.k. white water, dvs vågor som redan har slagit och därmed har mindre kraft. Jag är fortfarande lite nervös, men gör mig redo för min första våg, kommer upp och står på brädan på en gång och sen är allt vad nervositet heter som bortglömt. Det enda jag tänker på just nu är hur härligt det är. Vi surfar kanske en timme och det går bra, mycket bättre än förväntat faktiskt, så pass bra att jag känner att jag vill ha en mindre bräda (dvs lite svårare). Jag byter från 8,6” till 7,6” och kör på en timme till, tills solen är påväg ner och det börjar regna. Först lite försiktigt och sen är det som att himlen öppnar sig, ni vet sådär som det bara gör på andra sidan jordklotet. Så jag står där i regnet, mittemot han som jag älskar mest av allt och jag känner så mycket glädje. Över att vara tillbaka bland vågorna, att jag ska få göra det här varje dag i två veckor om jag vill och över att jag får dela allt det med honom. Herregud så lyckligt lottad jag är.