Det som skulle varit vår bröllopsdag

Egentligen vet jag att vi inte har något inbokat, men av en slump klickar jag ändå upp kalendern och ser till min förvåning att det visst står något där: ”I DO”. Som en käftsmäll i versaler stirrar orden på mig genom skärmen och jag får en klump i magen när jag inser vilken dag det är. 

Idag skulle vi ha befunnit oss i Italien med alla våra favoriter för att fira det finaste vi har: kärleken. Idag är dagen då vi skulle ha gift oss. Imorgon skulle jag ha vaknat upp som ”Mrs Dernhagen”, eller ja Mrs nånting.. vi landade aldrig helt i namndiskussionen innan bröllopsplanerna fick sättas på paus.

Tanken på vårt uppskjutna bröllop gör fortfarande lite ont och jag blir gråtig varje gång det kommer på tal, även om jag såhär i efterhand vet att det kanske ändå var bäst att det blev såhär. Varför det blev så är lite invecklat, men det var dubbelbokningar, missförstånd och.. ja, livet kom emellan helt enkelt. OBS relationen mellan Daniel och mig är ”as good as ever” och vi har alltså inte ställt in bröllopet, utan bara skjutit upp det till senare. Vi har inget nytt datum bokat, men vetskapen om att vi har den dagen att se fram emot värmer och som jag längtar. Då blir det fest! ♥

Att fira stort och smått

För mig är det viktig att fira saker. Födelsedagar, vinster, årsdagar, framgångar på jobb osv. Och då spelar det faktiskt ingen roll om det är något stort eller litet, jag tycker att man ska fira oavsett, inte för att det är viktigt att vinna, men för jag är ganska säker på att vi inte kan få för mycket av den typen av positiva vibbar 🙂

Igår var det 2,5 år sedan jag och Daniel blev tillsammans och det tyckte jag såklart var något att fira. Jag fick hans businesspartner att lura honom till ett cafe där jag väntade. Han fick ett kuvert av mig med det här inuti och han förstod ganska snabbt att vi skulle köra det klassiska ”hänga gubbe”. Han löste meddelandet och överraskningen var att jag ville bjuda honom på middag.

Jag hade efter rekommendationer bokat bord på ett ställe som heter ART. När man kommer in blir man lätt förvirrad då det är meningen att man ska gå in i telefonkiosken och lyfta på luren för att få hjälp 😀

Väl inne på restaurangen var det riktigt härlig stämning och väldigt trevlig personal. Vi båda var trötta av jetlag och blev inte direkt ledsna av att de dessutom var supersnabba med att få ut maten. ART har smårätter med inspiration från hela världen och jag tycker att det är så himla mysigt att beställa in flera grejer och dela på så det gjorde vi. Några av rätterna var helt magiska och jag kommer definitivt att komma tillbaka dit igen 🙂 Och såklart kommer jag fortsätta att fira både stort och smått 🙂

Min helg i bilder

 

I mitten av förra veckan åkte jag på en jobbig förkylning och fredagen var nog min värsta dag. När mina kvällsplaner blev inställda blev jag därför inte särskilt ledsen. Kvällen spenderades hemma, med tacos och Daniel.

 

 

På lördagen började jag dagen med en mysig frukost för mig själv. Vi hade en ganska hektisk dag framför oss, så jag ville gärna starta i lugn och ro 🙂

 

 

Vädret var helt magiskt här i Stockholm, så jag körde klänningspremiär och invigde skinnjackan för i år. Klänningen är ett Acne-fynd från tradera, älskar den!

 

 

Dagen till ära var det dags för min bestie Michaelas dotter att döpas, lilla Isabella Felicia. Första och säkert enda gången som någon får ett namn efter mig, känns väldigt fint 🙂 Jag har fortfarande lite svårt att greppa ibland att Michaela har blivit mamma, liksom när blev vi så vuxna? Hon gör det i alla fall med bravur, en riktig mamma-förebild!

 

Två av mina stora kärlekar <3

 

Efter dopet var det dags att fira min moster Anncie som fyllt 50 år. Nästan hela släkten samlades hemma hos mina föräldrar där vi körde knytis. Mitt bidrag var denna magiska smash-kladdkaka och min syster hade bland annat bakat sina egna ballerinakex, så imponerad över det. Vi åt och drack och spelade ”Med andra ord” tills lördag blivit söndag och det var verkligen en kväll fylld med kärlek och glädje.

 

 

På söndagen sov jag tills jag vaknade av mig själv.. eller jag vaknade av att Daniel hade stekt pannkakor (det bästa jag vet). Den där mannen vet hur man gör mig lycklig alltså!

 

 

Jag skulle egentligen ha gått på ett träningsevent på eftermiddagen, men min förkylning hade inte direkt blivit bättre efter lördagens höga tempo. Jag avbokade träningen och tog en lugn dag för mig själv. Jag gjorde inte så mycket mer än att chilla hemma och dricka varm choklad i mitt senaste loppisfynd, den här underbara rosa koppen med matchande fat. Visst är den fin? 🙂

 

 

Jag tog en promenad och såg mitt försa riktiga vårtecken. Japp, nu har jag bestämt att det är vår! Och det var den helgen. En helg fylld av god mat och mycket kärlek från nära och kära, precis så som jag gillar det!

 

Mitt-i-veckan-frukost

När vi var på Sri Lanka sa Daniel att han skulle vilja att vi införde en ny rutin här hemma: mitt-i-veckan-frukost. Det är precis vad det låter som, dvs att vi ska äta frukost ihop mitt i veckan. Vi båda har våra vardagsrutiner, men de följer inte riktigt samma tider och det innebär att vi aldrig äter frukost tillsammans på vardagarna. Jag älskar frukost och jag älskar att spendera tid med honom, så ni förstår nog att jag inte direkt behövde fundera innan jag sa att det var en toppen-idé!

Tanken är alltså att vi bestämmer en vardag varje vecka där vi båda ser till att ha morgonen fri. Ingen morgonträning, inga tidiga möten. Istället vaknar vi tillsammans, gör en mysig frukost och äter i lugn och ro. Det känns verkligen som ett härligt sätt att få starta dagen på 🙂

 

 

Så imorse, mitt i vårt kaos här hemma (nope, vi har inte riktigt kommit iordning i nya lägeheten än) hade vi vår första mitt-i-veckan-frukost. Jag vaknade av att Daniel kom och väckte mig med en riktig kärlekspuss. Jag hörde mysmusik från vardagsrummet och det luktade pannkakor. Så medan D stekte pannkakor fixade jag iordning våra favorit-mackor: rostat rågbröd med avokado, serrano, pesto och rostade mandlar.. mums! Försökte mig på en mynta-drink, men jag måste nog testa en gång till innan ni får receptet 😉

 

Men alltså.. det här var verkligen en så mysig start på dagen. Jag är som sagt inte van att äta frukost med D annat än på helgerna, så det kändes verkligen som kvalitetstid. Just idag är jag ju ledig, men jag hoppas verkligen att vi kan fortsätta med det här även när jag börjar jobba igen 🙂

Och så vips hade vi vår första julgran

 

Ja, nu gjorde Han det igen. Överraskade mig sådär kärleksfullt att jag blir helt tårögd av tanken. Igår kväll plingade det på dörren och där stod ett bud med paket. Han sa att det var till mig och sa åt mig att öppna. Jag förstod ingenting, men följde snällt order. I paketet låg en julgransfot och när jag som ett barn på julafton sprang till dörren så stod där en julgran. Såklart. Jag sken upp och tittade på Honom, Han log och sa “du såg så ledsen ut när du insåg att vi inte skulle ha en julgran i år på grund av flyttkaoset”. Han. Han som gör precis allt han kan och lite till för att jag ska vara lycklig.

Så igår klädde vi vår gran, den första jag haft i vuxen ålder. Den sitter snett i julgransfoten och den står mitt i flyttkaoset, men jag älskar den ändå. Den saknar än så länge en stjärna, men den har guldglittrande snöflingor och mina kläder glittrar så att det räcker till både mig och granen. Min första julgran, vår första julgran.

 

 

Att ge bort sitt hjärta

Att ge bort sitt hjärta till någon är i mina ögon något av det finaste man kan göra. På många sätt är det också det läskigaste och sköraste man kan göra. För när du gett bort ditt hjärta till någon annan, lagt det i den personens händer och sagt “varsågod”, ja då är det inte längre du som har kontrollen över det. Men det är väl också det som gör det så fint, att man vågar lita på att den andra personen tar hand om ens hjärta.

Imorgon är förmodligen en av årets mest hypade och hatade dagar, alla hjärtans dag. Jag är en hopplös romantiker och är svag för allt vad kärlek heter, men oavsett om du befinner dig i en relation eller inte just nu, så vill jag bara påminna dig om att 14 februari är bara en dag av 365 och det är minst lika viktigt att visa kärlek till dina nära under resten av året. En dag med rosor och geléhjärtan kan aldrig kompensera för avsaknad av kärlek och värme under resterande dagar.

Till dig som inte har den där speciella någon vill jag säga detta: Stressa inte. Jobba med dig själv och ta dig till en plats där du trivs med att vara ensam. Se till att du trivs med dig själv först, att du är hel i dig själv utan en partner. En eventuell partner ska inte vara det som tar dig från minus till plus, utan från plus till plusplusplus, eller hur?!

Tillåt dig själv att vara kräsen och var ärlig mot dig själv. Nöj dig aldrig med något mindre än en person som vill ha hela dig, dina fina sidor, men också dina underbara brister, för det är ju de som gör dig. Var med någon som får dina måndagar att kännas som fredagar (ja, jag gillar måndagar – men ni fattar vinken). Lyssna efter fjärilarna i magen, för det är de som berättar att det händer något större i hjärtat.  

Jag tror att vi attraherar den kärlek som vi själva anser oss vara förtjänta av och för att få uppleva den där uppslukande kärleken som vi ser på film så måste man våga, våga ge bort sitt hjärta och riskera att få det krossat. Det är skitläskigt, ja och jag önskar att jag hade superlim för alla de gånger som hjärtat har brustit. Men på något magiskt sätt så läker det igen. Det är värt den risken. Kärleken är värd det.  

 

Det här med attraktion

Något som jag fascineras väldigt mycket av är det här med kemi och attraktion mellan två människor. Nu senast när jag var singel så bestämde jag mig för att skaffa både Tinder och Badoo, för jag ville skaffa mig en egen uppfattning om det där som alla hypade så mycket.

Jag minns speciellt en kille som jag pratade med och som jag även gick på en dejt med. Vi hade hur trevligt som helst och skrattade i flera timmar, men när vi sa hejdå så kunde jag inte skaka av mig känslan av att det var något som inte var helt rätt. Jag tänkte att det kanske berodde på att vi bara hade träffats en gång, att vi inte kände varandra. Lite senare fick jag ett sms från honom där han tackade för dejten, men förklarade att det var något som saknades i vår kemi. Och där hade jag mitt svar, för jag förstod direkt att det var samma sak som jag känt.

Några dagar senare gick jag på dejt med en ny kille och jag blev tagen med storm. Jag kan inte riktigt förklara det med ord, men ibland så bara vet man. För en vecka senare befann jag mig på vårt hotellrum i Milano och bara tittade förundrat på främlingen som låg bredvid mig. Det enda jag fick ur mig var “Jag vet inte riktigt vad det är som händer.. men jag tror att jag faller för dig”. Och jag minns hur fascinationen höll mig vaken om nätterna, hur jag i veckor levde på några timmars sömn per natt eftersom min hjärna och mitt hjärta var alldeles för uppe i varv för att kunna somna.

Jag kan inte sluta förundras över det, för hur går det egentligen till? Vad är det som gör att vissa människor stöter ifrån varandra, medan andra dras till varandra som magneter? Jag vet inte, men jag tycker att det är helt magiskt. Och för er som undrar, ja – den där främlingen i Milano är fortfarande han som får mitt hjärta att slå ett extra slag.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Älskade hjärta

Idag har jag väldigt svårt att sluta le när jag tänker på hur oerhört snabbt livet kan förändras, hur det som var din vardag igår inte längre är det idag. Det som slår mig mest av allt är hur fantastisk kroppen och framförallt hjärtat är på att anpassa sig.

I helgen ställde jag upp för en person som står mig väldigt nära, gav henne nycklarna till mitt hem, packade ihop de viktigaste av mina saker och så helt plötsligt var man sambo. Sambo med han som får mitt hjärta att slå ett extra slag. För ett år sedan var jag sambo med en annan, en person där vår kommunikation numera vilar i radioskugga. För ett år sedan var jag sambo, men en vecka senare var jag det inte. Från en dag till en annan gick jag från att vara en person i en relation till att med tårarna rinnandes ner för kinderna säga hejdå till den person som hade stått mig närmare än någon annan under de senaste 6 åren. Dagen efter hade jag flyttat ut.

En söndag i mars gick jag på en första dejt utan några vidare förhoppningar, men en vecka senare befann jag mig i Milano med samma kille och visste helt säkert att det här är han med stort H. Ja, jag har också tänk att “sånt händer ju bara på film” och varit tvungen att nypa mig själv i armen flera gånger för att försäkra mig om att jag inte drömmer. Nånstans på vägen så har jag bara insett att jag är så värd allt det här och att ibland så är det inte för bra för att vara sant, det är bara sant.

Jag har varit där och tyvärr har nog du också det, med ett trasigt hjärta i handen och en känsla av att man aldrig kommer att bli hel igen. Där och då spelar det ingen roll vad någon säger och det känns som att ingen förstår, för ingen har någonsin varit så kär som du är just nu.. Men grejen är den att du är inte ensam och de flesta har nog känt sig lika hjärtekrossade. Vet du vad det bästa är? Det kommer inte att vara för evigt. Du kommer att bli starkare och lappa ihop ditt hjärta bit för bit. En dag kommer du att kunna resa dig igen, så mycket starkare än du var innan och en extra vacker dag kommer det att trilla in en person i ditt liv som är helt perfekt för dig, som får dig att glömma att det någonsin fanns ett liv innan. 

Min poäng är att livet kan vända lika snabbt som en bergochdalbana och det bästa vi kan göra är att omfamna det, att släppa det gamla och ta emot det nya med öppna armar. Du kan inte veta vad som väntar bakom nästa hörn, men det skulle kunna vara det bästa som har hänt dig, så gör dig själv en tjänst och se på det med öppna ögon.

IMG_5729