Och så vips hade vi vår första julgran
Ja, nu gjorde Han det igen. Överraskade mig sådär kärleksfullt att jag blir helt tårögd av tanken. Igår kväll plingade det på dörren och där stod ett bud med paket. Han sa att det var till mig och sa åt mig att öppna. Jag förstod ingenting, men följde snällt order. I paketet låg en julgransfot och när jag som ett barn på julafton sprang till dörren så stod där en julgran. Såklart. Jag sken upp och tittade på Honom, Han log och sa “du såg så ledsen ut när du insåg att vi inte skulle ha en julgran i år på grund av flyttkaoset”. Han. Han som gör precis allt han kan och lite till för att jag ska vara lycklig.
Så igår klädde vi vår gran, den första jag haft i vuxen ålder. Den sitter snett i julgransfoten och den står mitt i flyttkaoset, men jag älskar den ändå. Den saknar än så länge en stjärna, men den har guldglittrande snöflingor och mina kläder glittrar så att det räcker till både mig och granen. Min första julgran, vår första julgran.
