En stund jag aldrig glömmer

Efter en knapp timmes bilfärd norr om Etiopiens huvudstad Addis Abeba parkerar vi bilen vid sidan av en ihålig grusväg. Efter bara några steg längs vägen konstaterar jag att mitt val av vita sneakers kanske inte var helt optimalt, men tanken på mina smutsiga skor blir inte långvarig. Den ersätts snabbt av kittlande barnskratt och innan jag vet ordet av det skuttar jag fram över gräset med en liten flicka i varje hand. Flickorna tjuter av skratt och jag stannar upp för att ta en bild på oss. Jag vill så gärna föreviga den här stunden.

Jag hör mer skratt omkring mig och en efter en kommer de springande, helt plötsligt är jag omringad av varenda barn i byn, Den ena snorigare än den andra, men alla precis lika glada. Flera av barnen har fem storlekar för stora foppatofflor och en pojkes byxor är så stora att han tappar dom när han springer, men han vill så gärna vara med och leka att han inte bryr sig om rumpan är bar. Och jag blir helt tagen av deras energi. Dom här barnen har nästan ingenting, men de är ändå så glada. Pappa brukar alltid säga att ”det finns inga som är så lyckliga som fattiga människor” och jag börjar verkligen förstå vad han menar. Jag vet också att jag helt säkert kommer att minnas den här stunden för alltid ❤️