Efterrätt

Recept: Citronvåfflor med vispad mascarpone

Publicerat den

Imorgon är det våffeldagen! Jag ska erkänna att jag egentligen föredrar pannkakor framför våfflor, men det här receptet som vi testade i helgen var så magiskt att jag bara måste tipsa er om det. Våfflorna är smaksatta med citron, vilket gör att de är både söta och syrliga. Vallmofröna gör att de blir extra krispiga och den fluffiga mascarponen var verkligen pricket över i. Mums helt enkelt och jag känner mig ganska så säker på att ni också kommer att älska dom! Receptet finns med i senaste tidningen Ica Buffé, men ni har det såklart också här nedanför, enjoy! 😀

Citronvåfflor med vispad mascarpone

Ingredienser

Citronvåfflor

  • 125 g smör
  • 4 dl vetemjöl
  • 2 dl mjölk
  • 2 dl kallt kolsyrat vatten
  • 1/2 dl strösocker
  • 2 msk vallmofrön
  • 1 msk finrivet citronskal (jag använde 1 1/2 citron)
  • 1 tsk bakpulver
  • 1 krm salt

Vaniljmascarpone

  • 250 g mascarpone
  • 1 dl vispgrädde
  • 1 1/2 msk vaniljsocker

Servering

  • honung

Gör såhär:

Citronvåfflor

  • Smält smöret och låt svalna lite
  • Blanda alla torra ingredienser i en bunke
  • Vispa ner mjölken, smöret och citronskal
  • Rör ner vattnet
  • Grädda våfflorna (tips: låt vila på galler för krispighet, stapla inte på en tallrik för då blir de mjuka)

Vaniljmascarpone

  • Vispa mascarpone, grädde och vaniljsocker fluffigt

Servering: Servera våfflorna nygräddade, toppa med vaniljmascarpone och honung

Vardag

Söndagsbrunch med vänner

Publicerat den

Det osar från våffeljärnen och bakom snacket och skratten hör jag mjuka toner av jazz. Vi har ett gäng vänner över på söndagsbrunch och jag riktigt njuter. Vi har dukat upp med massor av godsaker och jag tror att vi alla rullade ut ur lägenheten efteråt. Saffrans-scones, citronvåfflor, banan-mousse med granola, chokladbollar och hallonpaj.. ja ni fattar. Det här är verkligen bland det bästa jag vet och jag kan inte tänka mig ett bättre sätt att spendera en söndag på <3

Jobb

Vad jobbar jag med, egentligen?

Publicerat den

Jag har förstått att det inte har varit helt lätt att förstå vad tusan det är som jag jobbar med, så jag tänkte göra ett försök att förtydliga det lite 🙂 Jag jobbar förvisso med mina sociala medier också, men det gör jag mer på sidan av mitt heltidsjobb, så nu tänkte jag rikta in mig mer på det. Där jag alltså jobbar som IT-konsult, vilket betyder att jag hyrs ut på uppdrag till företag under en tidsbegränsad period för att hjälpa dom på olika sätt. Hur långt ett uppdrag är beror helt på, det kan vara allt från några månader till flera år, men för mig har uppdragen varit mellan 10 månader och 1,5 år. 

Vilken roll jag har i uppdraget hos en kund kan variera lite, men jag vill helst ha uppdrag där jag får komma in som programmerare eller s.k. ”Scrum Master”. Scrum Master är det som jag just nu tycker är roligast. Då är jag som en slags team-coach/projektledare för ett team av programmerare och ska se till att arbetet rullar på bra, att vi jobbar med rätt saker och att alla mår bra. Det kan verkligen vara en utmaning, men det är nog delvis det som också gör att jag gillar det så mycket. Jag kommer alltså inte in som någon slags IT-support som fixar datorer och skrivare, utan jag är mer på tech-sidan där vi utvecklar mjukvara (vilket är svinkul). Jag har t.ex. varit i ett uppdrag där vi skulle bygga en ny hemsida med hjälp av ny teknik och i ett annat byggde vi en inloggnings-tjänst för företagets kunder.

Fram till slutet av förra året var jag fast anställd på ett konsultbolag. Det innebar att jag fick gå på utbildningar och konferenser, hade en chef samt hjälp att hitta uppdrag och kanske viktigast av allt: jag visste att jag alltid får lön den 25:e. En klassisk anställning helt enkelt 🙂 Men.. jag sa alltså upp mig från konsultbolaget för att starta eget och bli en s.k. ”Frilansande konsult”. Det betyder att jag kommer att fortsätta ta jobbuppdrag som konsult hos olika kunder, men nu är det jag själv som måste se till att jag har ett uppdrag, sköta fakturering, sälj osv. Som egenföretagare finns det såklart inga garantier på att få uppdrag, vilket är läskigt, för utan uppdrag blir det ingen lön. Men samtidigt som det är läskigt, så är det också så jäkla spännande. Oavsett vad så vet jag ju i alla fall att det är jag som bestämmer 🙂

Ni har säkert märkt att jag inte har jobbat på ett tag och det beror alltså på att jag inte har haft något uppdrag. Jag hade såklart kunnat vänta med att säga upp mig tills jag visste helt säkert att jag skulle ha ett uppdrag att gå till, men jag kände att det var viktigare för mig att komma igång så jag sa upp mig utan att veta vad nästa uppdrag skulle bli. Så, eftersom jag såklart vill ha ett uppdrag har jag nätverkat som en galning sen vi kom hem från resan. Jag har ringt och mailat till massor av främlingar, connectat med nya människor på LinkedIn och sprungit på olika mingel. Dels för att leta efter ett uppdrag, men också för att lära mig mer om hur branschen funkar. Vissa saker visste jag sedan innan, men jag lär mig så mycket nytt varje dag. Framtiden är oklar, men jag vet att det här kommer att bli svinbra! 😀

Afrika

En nyårsafton utöver det vanliga

Publicerat den

WOW! Jag har firat nyårsafton utomlands några gånger tidigare, men det här var verkligen speciellt. En väns mamma som vi bor hos här i Kenya har skapat en organisation för att hjälpa fattiga och föräldralösa barn. Där får barnen möjligheten att gå i skolan och ges en chans till en annan framtid, en chans till ett bättre liv. Igår bjöd vi hem barnen på nyårsmiddag för att fira att de är så duktiga i skolan. Det bjöds på Fanta, majsbröd och getstuvning och efter maten fick alla barn berätta om sig själva, sin bakgrund och sina drömmar.

En liten pojke som förlorat sin mamma i en bilolycka berättar försiktigt om drömmen om att bli journalist. När jag frågar vilken typ av reportage han vill göra skiner han upp som en sol och säger stolt ”sport, jag älskar sport!”.
En syskonskara på fyra har förlorat båda sina föräldrar i AIDS, men jag ser ändå glöden i deras ögon när de pratar om framtiden. Läkare, sjuksköterska, ingenjör och snickare. En efter en berättar de om sina framtidsdrömmar och jag gör ett försök att tacka för att vi får spendera dagen med dom, men jag får inte fram ett ord. Tårarna bara rinner ner för kinderna, mitt hjärta brister. Av glädje, medlidande, inspiration och tacksamhet.


Tårarna torkas och resten av kvällen spenderas med ett leende på läpparna. Trött efter en heldag i solen, men speedad efter fyra glas Fanta lyckas jag precis hålla mig vaken länge nog för att hurra in det nya året 🙂 Idag vaknar jag nykter, men ändå galet sugen på en bakispizza. Extra ost, extra allt. Precis som livet alltid ska vara.

Puss och kram och gott nytt år! 

Afrika

Etiopien, Wow!

Publicerat den

Oj, vilken resa det här har varit. Etiopien har verkligen varit helt magiskt och jag är glad att vi åkte hit. Det har varit en känslomässig bergochdalbana och jag tror att det kommer att ta ett tag innan jag helt landat i det. Nu åker vi vidare mot Zanzibar, men jag ska skriva mer om resan när jag är hemma igen och hunnit smälta det lite <3

Afrika

Soderé – att bada i varma källor med apor runtomkring

Publicerat den

Har du någon gång funderat på hur det skulle vara att bada med Herr Nilsson och alla hans vänner som publik? Haha nää, inte jag heller såklart, men nu vet jag. När vi åkte ifrån Addis för att hälsa på en vän till pappa i Nazreth passade vi på att besöka Sodere Spa. Det är som ett slags natur-spa mitt i skogen där det skuttar omkring apor till höger och vänster.

Det första du ser när du kommer in är en gigantisk simbassäng fylld med vatten från de varma källorna i området, häftigt va? Det är spartanskt, men å andra sidan kostar inträdet bara 100 birr för en heldag, vilket är ungefär 30 SEK. I inträdet ingår också s.k. ”hot showers” som ligger ca 10 min promenad in i skogen, en slags dusch där varmt källvatten sprutar ur öppningar i berget. Tanken är att du ska stå under strålen och flytta dig långsamt så att strålen ger ryggen en välgörande massage samtidigt som du blir ren. Det var superpoppis bland lokalbefolkningen, men hos oss verkade det vara ungefär 50/50, jag själv blev inte direkt hooked men min syster bl.a. älskade det 🙂

Medan halva gänget promenerade bort till duscharna stannade andra halvan kvar för att vakna våra grejer. Då menar jag inte det klassiska att vakta värdesaker från tjuvar, utan att vakta alla grejer från aporna. Japp, det är sant. Det kryllar ju av babianer och markattor och de är riktigt tjuvaktiva och kryper gärna fram för att sno lite snacks, en toffel eller liknande 😛 Vi hade i alla fall en väldigt mysig förmiddag här och om ni har vägarna förbi tycker jag absolut att ni ska göra ett besök. Tips är att komma tidigt på morgonen för att undvika allt för mycket folk 🙂

Afrika

Magiskt och känslosamt i byn där pappa växte upp

Publicerat den

Den absolut finaste och bästa delen av Etiopienresan var det här, när vi åkte och hälsade på i Kuye, den lilla byn där min pappa växte upp. Det ligger långt ut på landsbygden och trots att det är knappt 20 mil så tog det uppemot fem timmar att köra. Vägarna är inte de bästa och stötdämparna på vår bil hade passerat sitt bäst-före-datum för länge sen. Lätt illamående av bilresan kommer vi fram och möts av det här; klarblå himmel och grönska överallt, wow.

I Etiopien finns flera olika folkslag och pappa är Gurage, de är bl.a. kända för sina skills när det kommer till att bygga hyddor. Vi passerade andra typer av hyddor på vägen till landet och hyddorna här var absolut de finaste och såg mest robusta ut. Och vet ni vad? Det här är min farfars gamla hydda. Det är en nyare hydda än den som pappa växte upp i, men den ligger på exakt samma ställe. Farfar gick tyvärr bort för några år sen, men det var här han bodde. Bara att tänka tillbaka på det nu ger mig tårar i ögonen, det var så fint att att vara där.

I byn pratar de flesta Guraginja och jag kan bara lite Amarinja, så enda sättet att kommunicera var kroppsspråk. Vi gick runt och hälsade på alla och ibland var det lite svårt att förstå vad som hände, vem vi var hemma hos, men vi följde efter pappa och gjorde som han sa. Här plingar man inte på dörren, man kliver bara rätt in om man får för sig att hälsa på. De flesta vi träffade hade nog ingen aning om vilka vi var, men jag tror aldrig jag fått så många kindpussar förut haha.

Som ni nog förstår är alla här väldigt fattiga, men trots det var de fulla av glädje och tvekade inte en sekund kring att bjuda oss på det lilla de hade. Jag glömmer aldrig när vi blev inbjudna till en man och det första jag såg var hans kor. Till höger i hyddan bodde kossorna och till vänster sov han och hans familj. Kan ni ens föreställa er hur det skulle vara att bo så?!

Daniel gjorde succé hos barnen. Herregud, det var så fint att se honom med dom. Han plockade några avokado från ett träd och började jonglera. Barnen skrattade och jongleringen övergick till nån slags kast med liten avokado 😛 De sprang omkring i timmar och barnen bara tjöt av glädje. Jag är ganska säker på att dom kommer minnas den här dagen forever.

Nu blir jag känslosam igen. Dels för att även om jag visste det redan innan, så fick jag än en gång ett kvitto på att den dagen det är aktuellt så kommer han bli världens finaste pappa. Men också för att jag förstår hur fantastiskt det måste vara för dom här barnen att få växa upp så fritt, i en helt magisk natur. De kan springa omkring och leka tills det blir mörkt utan att behöva oroa sig. Det finns oändligt med gräs att skutta omkring i och luften var nog den renaste jag varit med om. Tänk att pappa växte upp här.. nu förstår jag varför han älskar naturen så mycket <3

Solen gassar och jag känner en konstant doft av eukalyptus. Vi går runt i skogen och helt plötsligt kommer pappa med några gröna blad och säger ”tryck upp det här i näsan, mot din förkylning”. Sagt och gjort. Jag har ingen aning om det hjälpte eller inte, men pappa blev iaf glad 🙂

På kvällen hängde vi i någons hydda. En granne kom med kaffe som vi drack framför öppen eld. Vi dansade och pratade tills långt efter att solen gått ner. Här finns ingen elektricitet eller rinnande vatten. Några få ha skaffat en liten solcell för att kunna ladda en telefon som används för att ringa till grannbyn och göra affärer. Här är det ingen som pratar om skärmtid, här umgås man. Lite senare kom en annan granne över med kanelte (godaste jag druckit) och vi delade på en limpa bröd framför elden.

Ser ni himlen? Byborna förstod inte riktigt vad vi höll på med när vi gick ut i mörkret, tittade upp mot himlen och bara gapade, wow. Det syns inte på bild, men jag har aldrig sett så många stjärnor förut. Vi sov allihopa i farfars gamla hydda, Daniel och jag fick lyxen att sova i den enda sängen som fanns, de andra sov på madrasser på golvet. Elden höll oss varma, men när den slocknat blev det becksvart. Toabesöken gjordes i trädgården utanför, så ni förstår nog att handsprit och medhavt toapapper var vår bästa vän.

Nästa morgon åt vi frukost tillsammans allihopa, med händerna såklart. Lamm som äts med bröd och doppas i starka kryddor. Närproducerat fick helt plötsligt en helt ny innebörd. Jag tror inte de äter lamm särskilt många gånger per år, så det var verkligen en festmåltid. Allt för att gästerna skulle känna sig välkomna, vilket vi verkligen gjorde <3

Efter frukosten tog pappa med oss in på en tomt och jag tänkte att vi skulle gå och hälsa på någon som inte var hemma dagen innan. Men icke. Vi skulle bara gå in där för att ta oss till fälten av ”false banana”, de stora palmerna som ser ut som bananpalmer. Den plantan lever i upp till femton år och kan användas till att göra bl.a. mjöl, bröd och tråd, så ni förstår ju hur värdefullt det är för dom.

Promenaden fortsatte ut på fält och in i skogen. Då och då stannade vi till och pappa berätta någon anekdot från när han var liten, t.ex. platsen där han brukade knycka gräs från grannen, bäcken han drack vatten från osv. Tänk att han sprang omkring här som liten pojke och så nu bor han i Sverige. Så surrealistiskt att jag knappt kan ta in det.

Efter promenaden satte jag mig ensam en stund för att försöka ta in allt och smälta det. Jag kunde inte låta bli att undra hur mitt liv skulle sett ut om jag och min syster hade växt upp här istället? Jag förstår att det kanske inte är helt realistiskt, men ändå. Där och då kändes det inte lika avlägset, då kändes allt så nära. Så många nya intryck, så många känslor. Och så mycket historia. Tårarna rann ner för kinderna när jag satt där och jag kan inte hejda dom nu heller. Jag är bara så tacksam över att jag fått uppleva det här.

Pappa är inte direkt den som pratar mest i vår familj, men här i byn fick han verkligen ta plats och skina. Visa oss var han kommer ifrån och berätta sina historier. Det här har väckt ett intresse hos mig att få veta mer om hans bakgrund och var jag själv kommer ifrån, så jag har lovat mig själv att börja ställa många fler frågor, så att jag får höra alla hans historier <3

Afrika

Etiopisk kaffeceremoni och kaffe extraordinaire

Publicerat den

Något av det vanligaste vi gör här i Etiopien är att åka hem till pappas vänner för att dricka kaffe. Det kanske inte låter som en så stor grej, men att ”komma över på en kopp kaffe” fungerar lite annorlunda här än i Sverige. Här häller man inte lite kaffepulver i en bryggare och trycker på en knapp, här finns det en hel ceremoni kring kaffet. Och det kanske inte är så konstigt egentligen, för visste ni att kaffe faktiskt kommer från just Etiopien från början? Det visste inte jag heller innan resan, haha, men nu vet jag 🙂

Ceremonin är social. Även om det egentligen bara är en person som utför själva ceremonin (oftast den yngsta kvinnan i familjen), så bjuds ofta gästerna in till att sitta bredvid för att titta på och snicksnacka lite. Det inleds med att rosta råa kaffebönor i en glödpanna på het kol. Det gäller att röra runt konstant för att få bönorna perfekt rostade utan att bli brända.

När bönorna rostats klart får alla ”deltagare” chansen att lukta på den aromatiska röken från bönorna genom att ”vifta” röken mot sig (så som ni ser pappa och mamma göra här ovanför).

Bönorna mals för hand till kaffe och sen kokas kaffet på kolen i en lerpanna (vänstra bilden). Medan kaffet kokar eldas ofta harts för den goda lukten, men som ni ser blir det rätt så rökigt och efter ett par ceremonier insåg jag att det kanske är bäst att hålla sig lite på avstånd under den delen av ceremonin 😉 Förresten, popcorn till kaffe var en riktig succé, kanske något att ta med sig hem 😀

Kaffet blir väldigt hett och därför hälls det fram och tillbaka mellan två olika kannor för att få till perfekt temperatur. De små keramiska kaffekopparna är placerade på en liten bricka och efter att ha skopat i rikligt med socker i varje kopp fylls de en efter en av det rykande kaffet. Det hälls i en lång stråle och kopparna fylls till bredden. Min favorit är när det serveras med en kvist ”tena adam” ört i. Det läggs i för att ge tur, men det jag gillade mest var att det luktade lite lätt kokos och gav kaffet en riktigt speciell smak 🙂

Bilderna är från när vi var bjudna på lunch hos en av pappas vänner. Det här var absolut den finaste ceremonin av alla, dels pga att de dekorerat så fint med blommor som plockats i trädgården, men framförallt för att kvinnan som utförde ceremonin hade på sig så fina traditionella Etiopiska kläder. Det här var enda gången som det dekorerades såhär, men i övrigt såg ceremonin likadan ut hos alla.

Ni kanske förstår att den här ceremonin inte direkt går på en kvart? Varje ceremoni tar omkring 1,5 timme och egentligen är det oartigt att inte dricka tre koppar var, men pappa blev så otålig och det slutade ofta med att vi tackade för oss efter andra koppen, haha.

Afrika

En stund jag aldrig glömmer

Publicerat den

Efter en knapp timmes bilfärd norr om Etiopiens huvudstad Addis Abeba parkerar vi bilen vid sidan av en ihålig grusväg. Efter bara några steg längs vägen konstaterar jag att mitt val av vita sneakers kanske inte var helt optimalt, men tanken på mina smutsiga skor blir inte långvarig. Den ersätts snabbt av kittlande barnskratt och innan jag vet ordet av det skuttar jag fram över gräset med en liten flicka i varje hand. Flickorna tjuter av skratt och jag stannar upp för att ta en bild på oss. Jag vill så gärna föreviga den här stunden.


Jag hör mer skratt omkring mig och en efter en kommer de springande, helt plötsligt är jag omringad av varenda barn i byn, Den ena snorigare än den andra, men alla precis lika glada. Flera av barnen har fem storlekar för stora foppatofflor och en pojkes byxor är så stora att han tappar dom när han springer, men han vill så gärna vara med och leka att han inte bryr sig om rumpan är bar. Och jag blir helt tagen av deras energi. Dom här barnen har nästan ingenting, men de är ändå så glada. Pappa brukar alltid säga att ”det finns inga som är så lyckliga som fattiga människor” och jag börjar verkligen förstå vad han menar. Jag vet också att jag helt säkert kommer att minnas den här stunden för alltid ❤️

Afrika

Hej Etiopien

Publicerat den

Åh, äntligen är vi iväg. Jag har längtat efter den här resan så länge och nu är vi här, hos pappa i Etiopien. Pappa kommer härifrån och nu när både jag och min syster är vuxna så bor han här större delen av året för att försöka uppfylla sin stora dröm om att starta igång en biodlingsverksamhet i Addis. Det är såklart jätteroligt och jag är så glad för hans skull, men det gör ju att jag saknar honom när vi inte setts på flera månader. Nu ska jag njuta av att spendera 10 dagar med honom och Daniel, mamma, min syster och mina två mostrar som är med på resan 🙂

Jag har varit här en gång tidigare, men då var jag tonåring och minns inte riktigt allt så det känns väldigt fint att få komma tillbaka hit som vuxen. Dels för att skapa minnen som jag vet att jag inte glömmer, men också för att få visa det för Daniel (och er, såklart). Etiopien är första stoppet på min och Daniels långresa (ca 6 veckor) och jag är så jäkla pepp på det här. Ingen av oss har varit borta så länge tidigare, eller spenderat varenda vaken timme med varandra under så lång tid, så det ska bli jäkligt spännande att se hur allt går 😀