Jobb

Imposter Syndrome – att leva med rädslan av att vara en bluff

Ja snälla, kan vi snacka lite om imposter syndrome? Det är 7 år sen jag tog examen och signade mitt första jobb inom IT-branschen, en plats som trainee på ett juniorkonsultprogram tillsammans med min BFF från KTH, herregud så stolt jag var. Men trots vetskapen om att jag knipit en av två eftertraktade platser bland hundratals sökande, så var det något som gnagde.. Jag fick jobbet i juni och skulle börja jobba i augusti, men istället för att vara glad och bara njuta av ledigheten kämpade jag hela den sommaren med en känsla av att jag bara måste haft tur som fick jobbet, att de bästa kandidaterna hade tackat nej och att det var därför jag erbjudits den här platsen. Att när jag väl började i augusti skulle de inse att jag inte alls var så duktig som jag lyckats få dem att tro.

Det hemska är att det här är något som jag kämpat med ända sen dess. Jag vet ju egentligen att jag inte är en bluff på något sätt och att jag inte lurat någon, men hur mycket jag än har växt och utvecklats under de här 7 åren så har jag inte lyckats skaka av mig känslan av att jag gått runt i för stora skor, att jag inte är tillräcklig. Att någon gång, snart, så kommer ”de” att komma på mig. Att ständigt vara sin egen största kritiker är hemskt. Och hur tusan tacklar man egentligen en sån här grej? Att gå till chefen och säga ”jag är inte så duktig som du tror” känns inte riktigt som ett alternativ va? Det har i alla fall inte varit det för mig. Det som har funkar bäst för mig är att anamma ett ”Fake it til you become it” mindset, dvs att fortsätta köra på tills jag själv inser att jag visst kan, och att jag inte bara kan utan faktiskt är riktigt grym på det jag gör.

Jag har aldrig riktigt pratat högt om det här, men jag har förstått att det s.k. ”Bluffsyndromet” tyvärr är väldigt vanligt och känner att det är alldeles för viktigt för att inte prata om. Jag skrev om det här på mitt Instagram-konto igår och av reaktionerna att döma så är ni många som också tampas med det. Min förhoppning är att vi ska kunna bolla idéer och ge pepp för att försöka hjälpa varandra <3

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *