Imposter Syndrome – att leva med rädslan av att vara en bluff

Ja snälla, kan vi snacka lite om imposter syndrome? Det är 7 år sen jag tog examen och signade mitt första jobb inom IT-branschen, en plats som trainee på ett juniorkonsultprogram tillsammans med min BFF från KTH, herregud så stolt jag var. Men trots vetskapen om att jag knipit en av två eftertraktade platser bland hundratals sökande, så var det något som gnagde.. Jag fick jobbet i juni och skulle börja jobba i augusti, men istället för att vara glad och bara njuta av ledigheten kämpade jag hela den sommaren med en känsla av att jag bara måste haft tur som fick jobbet, att de bästa kandidaterna hade tackat nej och att det var därför jag erbjudits den här platsen. Att när jag väl började i augusti skulle de inse att jag inte alls var så duktig som jag lyckats få dem att tro.

Det hemska är att det här är något som jag kämpat med ända sen dess. Jag vet ju egentligen att jag inte är en bluff på något sätt och att jag inte lurat någon, men hur mycket jag än har växt och utvecklats under de här 7 åren så har jag inte lyckats skaka av mig känslan av att jag gått runt i för stora skor, att jag inte är tillräcklig. Att någon gång, snart, så kommer ”de” att komma på mig. Att ständigt vara sin egen största kritiker är hemskt. Och hur tusan tacklar man egentligen en sån här grej? Att gå till chefen och säga ”jag är inte så duktig som du tror” känns inte riktigt som ett alternativ va? Det har i alla fall inte varit det för mig. Det som har funkar bäst för mig är att anamma ett ”Fake it til you become it” mindset, dvs att fortsätta köra på tills jag själv inser att jag visst kan, och att jag inte bara kan utan faktiskt är riktigt grym på det jag gör.

Jag har aldrig riktigt pratat högt om det här, men jag har förstått att det s.k. ”Bluffsyndromet” tyvärr är väldigt vanligt och känner att det är alldeles för viktigt för att inte prata om. Jag skrev om det här på mitt Instagram-konto igår och av reaktionerna att döma så är ni många som också tampas med det. Min förhoppning är att vi ska kunna bolla idéer och ge pepp för att försöka hjälpa varandra <3

Vad jobbar jag med, egentligen?

Jag har förstått att det inte har varit helt lätt att förstå vad tusan det är som jag jobbar med, så jag tänkte göra ett försök att förtydliga det lite 🙂 Jag jobbar förvisso med mina sociala medier också, men det gör jag mer på sidan av mitt heltidsjobb, så nu tänkte jag rikta in mig mer på det. Där jag alltså jobbar som IT-konsult, vilket betyder att jag hyrs ut på uppdrag till företag under en tidsbegränsad period för att hjälpa dom på olika sätt. Hur långt ett uppdrag är beror helt på, det kan vara allt från några månader till flera år, men för mig har uppdragen varit mellan 10 månader och 1,5 år. 

Vilken roll jag har i uppdraget hos en kund kan variera lite, men jag vill helst ha uppdrag där jag får komma in som programmerare eller s.k. ”Scrum Master”. Scrum Master är det som jag just nu tycker är roligast. Då är jag som en slags team-coach/projektledare för ett team av programmerare och ska se till att arbetet rullar på bra, att vi jobbar med rätt saker och att alla mår bra. Det kan verkligen vara en utmaning, men det är nog delvis det som också gör att jag gillar det så mycket. Jag kommer alltså inte in som någon slags IT-support som fixar datorer och skrivare, utan jag är mer på tech-sidan där vi utvecklar mjukvara (vilket är svinkul). Jag har t.ex. varit i ett uppdrag där vi skulle bygga en ny hemsida med hjälp av ny teknik och i ett annat byggde vi en inloggnings-tjänst för företagets kunder.

Fram till slutet av förra året var jag fast anställd på ett konsultbolag. Det innebar att jag fick gå på utbildningar och konferenser, hade en chef samt hjälp att hitta uppdrag och kanske viktigast av allt: jag visste att jag alltid får lön den 25:e. En klassisk anställning helt enkelt 🙂 Men.. jag sa alltså upp mig från konsultbolaget för att starta eget och bli en s.k. ”Frilansande konsult”. Det betyder att jag kommer att fortsätta ta jobbuppdrag som konsult hos olika kunder, men nu är det jag själv som måste se till att jag har ett uppdrag, sköta fakturering, sälj osv. Som egenföretagare finns det såklart inga garantier på att få uppdrag, vilket är läskigt, för utan uppdrag blir det ingen lön. Men samtidigt som det är läskigt, så är det också så jäkla spännande. Oavsett vad så vet jag ju i alla fall att det är jag som bestämmer 🙂

Ni har säkert märkt att jag inte har jobbat på ett tag och det beror alltså på att jag inte har haft något uppdrag. Jag hade såklart kunnat vänta med att säga upp mig tills jag visste helt säkert att jag skulle ha ett uppdrag att gå till, men jag kände att det var viktigare för mig att komma igång så jag sa upp mig utan att veta vad nästa uppdrag skulle bli. Så, eftersom jag såklart vill ha ett uppdrag har jag nätverkat som en galning sen vi kom hem från resan. Jag har ringt och mailat till massor av främlingar, connectat med nya människor på LinkedIn och sprungit på olika mingel. Dels för att leta efter ett uppdrag, men också för att lära mig mer om hur branschen funkar. Vissa saker visste jag sedan innan, men jag lär mig så mycket nytt varje dag. Framtiden är oklar, men jag vet att det här kommer att bli svinbra! 😀