Borde jag kanske vara mörkrädd ändå?

Sitter med två favoriter och skålar för tisdagslyx, när vi plötsligt blir avbrutna. Klockan är bara strax efter 19 men jag hör hur grabbarna bakom är uppenbart överförfriskade. De söker kontakt, men förklarar snällt att jag inte är intresserad av att snacka med dom, att jag är här för att umgås med mina vänner. Märker hur de blir kränkta, hur de börjar ösa ur sig det ena glåpordet efter det andra. Äh ”låt dom hålla på” tänker jag, men när skitsnacket övergår till ”n-ordet”, ”Indier” och ”mörkingar” får jag nog. Då kan jag inte längre sitta tyst.

Skakad och med en klump i magen försöker jag ta in det som precis skedde. Det här är så långt ifrån okej.. Har vi verkligen inte kommit längre?!

Jag har aldrig varit mörkrädd, för jag har alltid vetat att monster inte finns på riktigt. Jag har aldrig varit mörkrädd, men påminns om att monster kommer i olika skepnader och undrar om jag kanske borde vara rädd för det där mörkret ändå?

Fan.

Det som skulle varit vår bröllopsdag

Egentligen vet jag att vi inte har något inbokat, men av en slump klickar jag ändå upp kalendern och ser till min förvåning att det visst står något där: ”I DO”. Som en käftsmäll i versaler stirrar orden på mig genom skärmen och jag får en klump i magen när jag inser vilken dag det är. 

Idag skulle vi ha befunnit oss i Italien med alla våra favoriter för att fira det finaste vi har: kärleken. Idag är dagen då vi skulle ha gift oss. Imorgon skulle jag ha vaknat upp som ”Mrs Dernhagen”, eller ja Mrs nånting.. vi landade aldrig helt i namndiskussionen innan bröllopsplanerna fick sättas på paus.

Tanken på vårt uppskjutna bröllop gör fortfarande lite ont och jag blir gråtig varje gång det kommer på tal, även om jag såhär i efterhand vet att det kanske ändå var bäst att det blev såhär. Varför det blev så är lite invecklat, men det var dubbelbokningar, missförstånd och.. ja, livet kom emellan helt enkelt. OBS relationen mellan Daniel och mig är ”as good as ever” och vi har alltså inte ställt in bröllopet, utan bara skjutit upp det till senare. Vi har inget nytt datum bokat, men vetskapen om att vi har den dagen att se fram emot värmer och som jag längtar. Då blir det fest! ♥

Bloggen är tillbaka!

Äntligen! Återuppstånden från de döda och förhoppningsvis här för att stanna, kände jag att det var dags att blåsa liv i bloggen igen. Det har liksom kliat i fingrarna ett bra tag nu och jag har verkligen saknat att skriva. Absolut, det blir ju några ord även på Instagram-inlägg, men det är annorlunda. Att blogga känns kreativt på ett helt annat sätt och jag älskar det.

Även om just den här bloggen har ett gammalt arkiv med inlägg, så blir det här ändå en nystart och jag funderar på vad jag vill blogga om.. Kanske lite ofrånkomligt får det mig att tänka tillbaka på mina tidigare bloggar. Den första blogg jag hade (vi snackar typ 2005) innehöll nästan bara ord och inga bilder. Det var en ”poetisk mix” av sorgliga låttexter och egna texter om känslor. Om knepig tonårskärlek och brustna hjärtan. Det var ärligt och väldigt ofiltrerat.

Nästa blogg var en reseblogg som jag skrev tillsammans med en KTH-vän när vi båda skulle iväg på utbytestermin utomlands, han till Frankrike och jag till Singapore. Tyvärr tror jag att vi fick fullt upp med både plugg, fest och kärlek för det var inte många inlägg som publicerades där. Lite synd, för jag hade älskat att nu 10 år senare gå tillbaka för en liten trip down memory lane.

Sen hittade jag min kärlek till träningen och den bloggen hette såklart (skämskudde) ”Fitnessfelicia”, haha. Det var mest träningspass och recept på supernyttig mat om jag inte minns fel. Scrollar du allra längst tillbaka i arkivet här så går det nog att hitta några inlägg från den tiden även på den här bloggen, som har innehållit en mix av alla de tidigare bloggarna. Och när jag tänker efter så är det nog så jag vill att den ska förbli.

Jag vill skriva om känslor och vardagstankar, dela med mig av träningspass och recept och såklart: göra härliga reseguider till platser vi besöker. Som en liten gottepåse med allt det jag gillar mest helt enkelt